Vardagsäventyr

Var med om ett litet äventyr igår kväll, då jag och två andra fastnade i en hiss. I skolans enda hiss. Som endast går mellan två våningar.

Vi skulle flytta ett ganska lätthanterligt bord från nedervåningen till övervåningen i matsalsbyggnaden, och när hissen väl hade kommit upp vägrade dörren öppna sig. Det kan tilläggas att det faktsikt inte var min idé att ta hissen, då jag tyckte att vi istället kunde bära bordet, men blev övertalad att åka hiss. Dum idé.

Detta hände alltså strax efter elva på kvällen, tror vi, och när vi insåg att vi inte kunde ta oss ut ur hissen blev det lite lätt stressad stämning. Ingen av oss hade en telefon med sig och att någon skulle gå förbi vid den tiden kändes orimligt, så för en liten stund trodde vi att vi skulle få sitta där tills klockan sju på morgonen, då folk börjar dyka upp för att äta frukost. Tack och lov var det en person i biblioteket (i samma byggnad) som hörde oss och hämtade en house mentor, som gick för att leta rätt på en nyckel och när den inte funkade ringde skolans vaktmästare (som bor en bit bort). Vid det laget hade ryktet spridit sig att vi satt fast i hissen, och ett antal andra elever dök upp för att skratta åt den rätt löjliga situationen vi befann oss i. Tillslut kom vaktmästaren och efter att ha läst igenom hissmanualen blev vi utsläppta. Vi hade då suttit där i över en timme, även om ingen vet exakt eftersom vi hade lämnat våra mobiler i biblioteket.

När det hände var jag mest irriterad på att behöva spendera en timme i en hiss, men det gav mig en ursäkt att inte göra matteläxan och så här i efterhand kan jag inte göra annat än att skratta åt hur otroligt komiskt det är att den första (och sista) gången jag använder skolans hiss så lyckas jag fastna. I en timme. Mitt i natten.

Nu ska jag återgå till den ännu ogjorda matteläxan, och förhoppningsvis inte fastna i några fler hissar.